Med svåra stormar som Gudrun och Per i färskt minne får Dagmars besök på annandagen många av oss att dra slutsatsen att antalet stormar har ökat i landet. Men klimatolog Lennart Wern på SMHI menar att det i själva verket är tvärtom.
– Statistiken pekar inte på att det skulle vara fler och värre stormar i dag; trenden har snarare varit den motsatta, säger han.
För att få en uppfattning om vindens variationer över lång tid används lufttrycksobservationer som ger ett regionalt medelvärde på vindstyrkan, så kallad geostrofisk vind. Mätningarna startade redan 1879 och tre gånger om dagen sedan 1951 finns observationer från tre platser i vardera av de nio trianglar som SMHI delar in landet i, med värden för maxvind, antal tillfällen med vindar över 25 m/s och medelvind.
Åren 1951 till 2010 har medelvindhastigheten minskat i åtta av nio trianglar vilket innebär att det i genomsnitt blivit mindre blåsigt. Sammantaget har även antalet stormar minskat.
– Vissa år blåser det mer, andra mindre, konstaterar Lennart Wern.
Högst vindhastighet i studien, 66 m/s, uppmättes den 13 januari 1984 i triangeln Lund–Göteborg–Visby. Att vi står inför en betydande klimatförändring är emellertid ett faktum. Huruvida detta i framtiden kommer att innebära fler stormar över Sverige är mer oklart. Klimatmodellerna ger olika resultat.
– Stormskadorna, däremot, påverkas också av andra faktorer än vind, som tjäle, blöt mark och trädslag, säger Lennart Wern.
Text: Mats Wigardt
Fotnot: Mer information om Sveriges vindklimat under det senaste seklet finns på smhi.se.