Viktigt bruka skogen – för den biologiska mångfalden

I slutet 2023 enades EU om den nya förordningen om restaurering av natur. Samtliga EU:s land- och havsområden som är i behov av restaurering omfattas av restaureringsåtgärder senast 2050. Målet är att värna om den biologiska mångfalden. Av Sveriges totalt 28 miljoner hektar skogsmark är idag cirka 25 procent på olika sätt undantagna från skogsbruk. För att nå de nya målen kommer Sverige att behöva vidta restaureringsåtgärder i redan skyddade områden och eventuellt skydda fler land- och vattenområden.

Debatten i den här frågan har varit högljudd. En del vill skydda ännu mer skog, medan andra lyfter att en skog som inte brukas på sikt får sämre förmåga att ta upp koldioxid. Då skulle klimatmål och mål för biologisk mångfald hamna i konflikt med varandra.

– Jag tror inte att vägen framåt är att låta skogen stå orörd, säger Jan Åhlund, strategisk kommunikatör på Holmen Skog, med en bakgrund som skogsbrukschef inom samma företag. Han fortsätter:

– Ambitionen att nå klimatmålen ställs ofta mot ambitionen att också bibehålla vår biologiska mångfald. Det här behöver inte vara en målkonflikt. Jag är övertygad om att vi kan bibehålla och till och med förstärka den biologiska mångfalden, samtidigt som vi brukar skogen aktivt.

Vikten av att bruka skogen

Obrukade skogar gynnar överlag arter som vill ha kontinuitet, medan arter som är beroende av störningar kan missgynnas. I obrukade skogar gynnas till exempel vissa trädslag, som gran, framför andra.

– Blir träden äldre får vi en mer problematisk skog som är svår att vistas i, med långsiktigt minskad betydelse som kolsänka och mer utsatt för bränder, stormar och skadeinsekter, säger Per Simonsson.

Tillsammans med Mats Hannerz har han undersökt läget för den svenska skogen ur ett biologisk mångfald-perspektiv. Mats Hannerz och Per Simonsson har lång erfarenhet inom akademin, och arbetat med naturvård och forskning i närmare femtio år. Resultatet av deras samarbete blev denna gång rapporten ”Biologisk mångfald i skogen – Tillstånd, trender och miljöarbete”. Syftet var att där presentera fakta om nuläget, lyfta det arbete som görs för att stärka den biologiska mångfalden och identifiera vilken kunskap som saknas.

Per Simonsson vill se mer död ved, eftersom det är en kritisk faktor inom naturvården. Men han varnar samtidigt för att den typen av skog inte lämpar sig överallt.

– Nyttan med en helt obrukad skog är visserligen att andelen död ved och antalet riktigt gamla träd ökar, vilket gynnar många arter med dålig spridningsförmåga. Problemet är bara att en skog med mycket död ved blir omöjlig och farlig att vistas i. Här finns en tydlig konflikt mellan biologisk mångfald och naturtrivsel. Därför är det viktigt att ha olika mål för olika skogar, där vi framför allt skapar orörda reservat, där rekreationsintresset inte är det primära, säger Per Simonsson. 

Den viktiga störningen

Förr brann årligen ungefär en procent av skogsmarken. Det innebar generellt att marken brann ungefär en gång var hundrade år. Vissa marker drabbades givetvis oftare och andra mer sällan. Katastrofåret 2018, med den stora branden i Sala, brann 25 000 hektar skog i Sverige vilket var tio gånger mer än ett normalår. Men i ett historiskt perspektiv är det en låg siffra.

– Skulle vi inte bekämpa skogsbränder och inte sköta våra skogar, utan låta naturkrafterna få helt fritt spelrum, skulle bränderna sluka 250 000 hektar skogsmark varje år. Det är tio gånger så mycket som när det brann som värst 2018. Det är inte någon utveckling som någon önskar. Med en effektiv brandbekämpning har vi under det senast seklet mer eller mindre reducerat bränderna till en hundradel jämfört med tidigare, säger Per Simonsson.

Efterliknar bränder

– Det vi idag skördar motsvarar samma areal som bränderna tidigare tog. För att värna om den biologiska mångfalden försöker vi efterlikna bränderna genom att lämna kvar levande träd och död ved, säger Jan Åhlund på Holmen, och fortsätter:

– Det finns förstås arter som missgynnas även av detta. Då måste vi skapa reservat och frivilliga avsättningar eller verkställa särskilda åtgärdsprogram. För de flesta arter räcker detta. Men vi måste samtidigt lära oss mer om den biologiska mångfalden och dess förutsättningar. Kunskapsbehovet är stort.